Det var inte kul och jag kan inte ens minnas senast jag var tvungen att prata i den stora porslinstelefonen. Vi diskuterade länge och väl att vi aldrig mer skulle dricka och att vi inte är fjorton längre men gladde oss att vi iallafall kunde ta det så där civiliserat på tu man hand istället för att jag ensam skulle kalva på bk eller någon annan kompis. Och nu när man ligger här och känner galla fräta på ens hals och ser drivor av bkavfall från alla hungriga själar som bestämde sig för att göra vårt hem till plats för deras sista vila så kan man inte annat än att minnas... Ja, så här kändes det att vara 14, dock utan ångesten att behöva träffa den man hånglade upp i skolan dagen efter...:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar